Personligt

Bakar bebis

Son som pussar mage med bebis.

Hej hallå!

Jag har haft mina skäl till en ganska tyst höst här på bloggen.

Jag är nämligen gravid!

Och jo det kan man ju skriva blogginlägg för, fast jag har mått sjukt illa i typ 6 veckor nu och inte orkat eller kunnat göra särskilt mycket mer än alla måsten.

Jag fick ett tips på instagram om att graviditetsillamående kunde bero på vitamin b6-brist och nu har jag äntligen fått hem det. Jag hade b-vitamin hemma så har ätit i några dagar, dock i lite för låg dos men faktiskt så har jag inte varit särskilt illamående dessa tre dagar! 😀 Det kanske finns hopp!

Illamående är ju bland det värsta man kan vara med om tycker jag. Alla som varit illamående vecka ut och vecka in vet vad jag pratar om. Det går inte förstå förrän man själv varit med om det. Man går in i sig själv totalt och blir helt osocial – iallafall jag. Försöker typ andas sig igenom dagarna.

Och mat – usch. Har nästan inte kunnat äta någonting alls! All lukt har fått mig spyfärdig. Fick skeda yoghurt en period för att ens få i mig nåt och jag som inte mår särskilt bra av mjölkprodukter.

Har inte kunnat gå in i en mataffär för jag har inte klarat av lukten eller ens att se mat. Alla dofter som parfym, cigarettrök, tvål, avgaser – ja allt har fått mig att vilja spy rakt ut!

Till råga på allt så har jag ju diabetesen att tänka på. Att försöka hålla blodsockret bra när det enda man kan tänka sig att äta är typ frukt eller chips är inte lätt! Kolhydratssuget denna graviditet hittills har inte varit att leka med.

Men jag ser förhoppningsvis en ljusning på det hela och hoppas matlusten kommer tillbaka SNART!

Jag ska försöka vara lite positiv i detta inlägg också kanske haha, vi ska ju faktiskt få en bebis till!

Och lagom till sonens födelsedag också haha. Sommarbarn <3 Bästa årstiden att fylla år på 😉

Ni kommer få följa min gravidresa här på bloggen och kanske lite på instagram också. Jag är inte någon graviditetsälskare direkt, har verkligen dragit på att bli gravid igen.

(Jag har ju iof inte velat ha fler barn tidigare).

Men dels för att jag var illamående med sonen också men också för att jag har sån koll på min kropp och är van vid att kunna träna obegränsat, äta vad jag vill (läs hälsosamt). Jag är helt enkelt van vid att min kropp fungerar optimalt utan krämpor och begränsningar!

Dessutom tycker jag det är sjukt jobbigt med all fokus på mig som gravid. Min sambo ska ha barn precis lika mycket som mig men ändå får kvinnan otroligt mycket uppmärksamhet under dess nio månader.

Och sen var det det där med vården. Gravid + typ 1 diabetiker = skit!

Jag har redan hunnit sitta inför en ”idoljury” typ och blivit bedömt – både blodsocker och ultraljud. Man känner sig granskad, överbevakad och man känner sig framförallt väldigt SJUK!

Jag är ju bara gravid och en graviditet är något friskt men så ser inte vården på det. Så frustrerande!

Och nej, jag är faktiskt inte glad över att de har ”extra koll” på mig som så många brukar fråga mig. För mig är det en pina! Det tar bort hela glädjen med att få ett barn- att behöva bli bestämd över och att behöva bli behandlad som om jag hade någon dödlig sjukdom.

Okej det blev mest gnäll. Men det är inte många som vet hur det är att vara gravid och ha diabetes typ 1.

Ni lär få höra mer om detta framöver. Jag skriver även för min egen skull, för att komma ihåg denna del av livet.

På återseende.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *